Sometimes, you've got to squeeze

Hm.
Det verkar som att jag missade denna gången också,
och allt jag tänker på är träd, äpplen och långa fall mot marken.
Just nu känner jag mig som både ett träd och ett äpple.
Jag håller fast vid mina vänner, som ett träd.
Står kvar på samma ställe, och är den jag är. Som ett träd.
Jag är ett äpple. Som behöver någon att hålla fast vid.
Annars faller jag, och just det gör jag nu.
Men jag har ingen aning om hur långt kvar det är till marken.
Ingen aning om jag kommer stanna kvar där, och ruttna bort,
eller om jag kommer tas upp och "användas".
Jag vet inte vilket som är bäst.
Det enda jag vet,
är att jag fortsätter leva
står kvar här
tills något händer
tills någons händer
tar tag i mig
flyttar mig
bryr sig om mig.
Jag vill inte ruttna bort.
Men det kommer jag inte, för jag är stark.
Stark nog att hålla maskarna borta.
Stark nog att hålla maskerna borta.
Som sagt, jag är den jag är.
Hoppas det räcker.
Älska mig.
Gör vad du vill.
Jag är stark.

Komplimanger

Skriv din komplimang här:

Namn:
Här ofta eller?

E-postadress (så jag kan söka upp dig och döda dig):

Din blogg:

Skriv din komplimang:

Trackback
RSS 2.0