Var dig själv



Beyond retro


















































Reach


Stekt chokladbollssmet

You're so oooooh
so aaaaaaah

Sometimes, you've got to squeeze

Hm.
Det verkar som att jag missade denna gången också,
och allt jag tänker på är träd, äpplen och långa fall mot marken.
Just nu känner jag mig som både ett träd och ett äpple.
Jag håller fast vid mina vänner, som ett träd.
Står kvar på samma ställe, och är den jag är. Som ett träd.
Jag är ett äpple. Som behöver någon att hålla fast vid.
Annars faller jag, och just det gör jag nu.
Men jag har ingen aning om hur långt kvar det är till marken.
Ingen aning om jag kommer stanna kvar där, och ruttna bort,
eller om jag kommer tas upp och "användas".
Jag vet inte vilket som är bäst.
Det enda jag vet,
är att jag fortsätter leva
står kvar här
tills något händer
tills någons händer
tar tag i mig
flyttar mig
bryr sig om mig.
Jag vill inte ruttna bort.
Men det kommer jag inte, för jag är stark.
Stark nog att hålla maskarna borta.
Stark nog att hålla maskerna borta.
Som sagt, jag är den jag är.
Hoppas det räcker.
Älska mig.
Gör vad du vill.
Jag är stark.

Faces


Röyksopp forever




Älskar att måla i Photoshop

Jag är AAAAARGG

AAAAAAAARGH! JAG VET INTE VARFÖR, MEN JAG KÄNNER MIG SÅ SJUKT ARG, SUR OCH AGGRESSIV JUST NU. MÅLADE DEN HÄR BILDEN:




Och tidigare idag gjorde jag den här:




Ganska dålig kvalitet, men men. ^^



Såhär känner jag mig just nu


crookboyy

P3 Guld-galan var asgrym. Sgrym. Grym. Rym. Ym. M. Marabou.
Fett nice var det! Timo Räisänen är en utav de skönaste personerna jag träffat. Ärligt talat. Även om jag inte har pratat med honom. Men liksom, han gick runt med skjorta och kjol på genrepet, och småpratade med provpubliken ibland.



Det känns bra att göra goda gärningar. Idag hjälpte jag en tant på tåget hem genom att berätta hur SJ:s kontoladdning fungerar, och på väg hem från mölndals bro kom det fram en kille och frågade om vägen till just Mölndals bro. Enkelt: Gå rakt fram till kyrkan där uppe på kullen, sen går du rakt ner för backen till höger. Ha det.

Chips
Chokladbollar
En äkta vän
Pengar
Tolv lådor krokofanter
Tolv högar med gjorda läxor
Tacksamhet
Kärlek
Stolthet
Dagens temperatur plus tolv gånger två
Byxor

/\
||
||

Bara tolv saker av det jag behöver just nu



Jag har fastnat vid träd, äpplen och att falla.




I don't feel like writing

Jag känner inte för att skriva något, så jag tänker inte skriva så mycket.

En sak måste jag berätta; idag läste jag horoskopet i Metro, och det stämde in på mig läskigt mycket. Helt sjukt! Jag blev helt hysterisk, och är fortfarande det. Shit. Jag kommer inte ihåg exakt vad det stod, men något om att det finns något jag funderar på, och något jag känner att jag måste göra, men att jag tror att jag inte kan vänta så mycket mer med att göra det. Scary.


Break a leg



/ Filip

Paranoia

Idag, på vägen hem från Mölndals bro, blev jag helt plötsligt jätteparanoid. Har ingen aning varför, men helt plötsligt trodde jag att alla som gick förbi mig bakifrån skulle ta tag i mig. Jag blev skitskraj. Det kändes som att jag aldrig skulle kunna gå där i mörkret mer. Tur att det redan har gått över. ^^

Jag var i stan idag med Christoffer, och kollade in några för mig helt nya second hand-affärer: Beyond retro & Myrornas. På den förstnämnda hittade jag ett par hängslen, men de var tyvärr för dyra, konstigt nog. Men dessbättre hittade jag en regnjacka(!) på Myrorna, som är nästintill chock-turkos och oerhört tunn. Så jag tror inte jag kan använda den än, men om ett tag, då! DÅ. Då ska jag bli värsta regnbågen. Färgglada kläder är asgrymma.

Mini-inlägg i inlägget

I sommar har jag och Johan värsta grymma idén. Vi ska mopedera ner till halmstad. Förstå vilket härligt äventyr! En hel vecka nästan med bara mopedkörning. Fy vad grymt. Men först måste Johan köpa en moped, och vi måste samla in lite pengar för att kunna köpa rätt utrustning, till exempel tält, packbox, olika väskor som går att fästa på mopederna med mera. Det krävs mycket planering. Dessutom måste vi ha med varsin 1,5 litersflaska med reservbensin ifall vi får soppatorsk, och en massa verktyg. Det kan ju hända något. Som sagt, det är GRYMT mycket att planera. Men vi ska genomföra det, iallafall! Det är en sak som är säker, sen får vi se om vi misslyckas och blir tvingade att ringa pappa så att han kan hämta oss eller något. Men det hoppas jag verkligen inte!
Haha, vi behöver kanske bli sponsrade med pengar eller annat som behövs på färden. Hjälp? :D


Break a leg (behöver vi)




/ FiLiP

Yeaverywhere

Dessa låtar hörde jag på radion påväg till skolan idag:


Norah Jones - Chasing pirates





Den andra låten, "Anywhere is paradise" av Stefan Andersson, fanns inte på youtube. Bara dåligt inspelade liveversioner. Men här är spotifylänken iallafall: Stefan Andersson – Anywhere is paradise

Blå skyltar borde buras in

I see bad signs everywhere. I think.
But when we meet, I see good signs.
Just tell me, and I'll tell you.

War solves nothing

I'm just sitting around
waiting for that message
that message saying "Fire at will!".
If I just could get it,
I sure would fire at will,
at my own will.
And I'm whispering to myself:
"You will hit this time. For sure."

Away for the sake of being away

Nu har jag äntligen köpt mina GRYMMA kängor!
De enda vinterskorna jag köpt som jag tycker är snygga. (Y)

499:- på Din sko.

Nu ska jag till Elin med Johan & Karin för pizza- & filmkväll!






/ Filip

Imagine me as a better man

Tänk att det man behöver för att klara av morgondagen kan bäras i en hand.
Tänk att man egentligen inte behöver något för att klara av morgondagen.
Tänk om morgondagen aldrig kommer.
Då finns det bara en sak jag kan göra för att dö lycklig.

Boots

Då köper jag de där kängorna jag hittade på Din sko idag imorgon då. Fett nice, och morsan betalar. ^^

Money is great, if you know how to use 'em

Första skoldagen avklarad. Är man trött, eller?

På vägen hem kollade jag in lite affärer på Mölndals bro. I Kappahl hittade jag ett par mysbrallor och en halsduk för 139:- respektive 129:-.




Världens snyggaste byxor B)






/ Filip

As a needle in a haystack, I lay down and think.

Det var en soft dag igår. Jag, Kajsa, Adelina & Måns var och kollade på Luftslottet som sprängdes på bio. Trots att jag inte sett de föregående filmerna, var den väldigt bra. Jag fattade mer än jag nånsin hade trott jag skulle göra, haha! ^^
Sen gick vi iväg, och tänkte äta något. Det blev en liten thailändsk källarrestaurang. Det var väldigt mysigt, men DYRT. 90:- för lite nudlar och kyckling! ... Okej, jag kanske är lite för snål, men ändå. Iallafall var det värt det. Det var väldigt trevligt! Dessutom satt vi där och småpratade i två timmar ungefär, innan de var tvungna att köra ut oss för att de skulle stänga. Men men, vi hann göra en film på tio minuter iallafall, och då är jag nöjd. ^^

Sen var det dags att ta bussen in till Partille, för att träffa Karin, Elin, Eric & Martin hemma hos Karin. Vi kollade på film, bland annat, eller i stort sett kanske man ska säga. Det blev totalt fyra filmer; En skräckfilm vid namn Children, som var helt sjuk, vrickad och otroligt läskig, Björnbröder och Scary Movie 3 & 4. Alltså, jag tror ALDRIG jag har skrattat så mycket när jag har kollat på film som när jag kollade på Scary movie. Shit, alltså! De är de bästa komedierna som finns. Jag måste ha dem.

Sedan skulle vi ju sova då. Fem pers i ett litet rum. Men konstigt nog, låg Karin, Elin & Eric inne i ett hörn och trängdes, medans jag hade en gigantisk säng för mig själv. Bra där. ^^

Erics mamma skjutsade mig hem idag, vid tvåtiden ungefär. När jag kom hem fick jag reda på att mamma & pappa hade varit sjukt oroliga för min skull, de hade alltså inte en susning om var jag var. Då får man lite skuldkänslor faktiskt. Orsaken var att jag hade glömt ladda min mobil, så den dog på väg till Karin. Och så hade vi ju haft så kul, så jag hade totalt glömt bort att ringa hem.

Men men, huvudsaken är att det inte hände något, och att jag är hemma nu. Nu ska jag försöka vända tillbaks dygnet och förbereda mig för skolan imorgon.





I think i know now, and I think I know right. I hope so, I really do. Because I want it that way, and I always wanted. It's just that I didn't know it all the time.



Break a leg

/ Filip

09 is just not around anymore. Just accept it.

Ett år flyger iväg så lätt.

Jag kom för några dagar sen hem från världens bästa (och sämsta) läger. Jag orkar inte berätta allt vi har gjort, men det var grrrrymt! Förutom att jag råkade ut för två ganska allvarliga olyckor - efter varann.

Näst sista åket den första dagen var jag påväg nerför en stor röd backe, med mycket plats och rätt så lite folk. Så jag tänkte att jag kunde släppa på lite och låta brädan glida iväg med mig. Plötsligt svischade en man förbi mig, och yrade upp ett stort snömoln framför mig så att jag inte såg någonting. Nästa ögonblick hade jag en kvinna framför mig, och jag körde såklart rakt in i hennes rygg. Vi rullade en bit, innan vi stannade liggandes bredvid varann. Jag fick inga skador mer än några blåmärken.
Kvinnan däremot, hon fick av kroppsspråket att döma väldigt ont i ryggen, och tappade luften ganska rejält. Dessutom var hon brittisk, så hon förstod inte vad jag sa, och jag var så upprörd att jag inte fick fram några engelska ord. Men jag förstod iallafall vad hon sa, nämligen att det var okej att jag åkte vidare. Det gjorde jag, men med stora skuldkänslor. Efter en bit stannade jag och tittade upp för backen, och där satt hon fortfarande med ena handen på ryggen. Som tur var var hennes pappa där och kunde ta hand om henne. Men det var riktigt otäckt.
Jag åkte vidare, och lade märke till en snöskoter som åkte för full fart upp för backen. Som sagt, riktigt otäckt.

Andra olyckan inträffade på väg till bussen, på en parkering. Jag hade lite fart kvar från backen, så jag envisades om att åka igenom parkeringen med brädan på.
När jag skulle åka emellan två bilar, kom jag lite snett. Men brädan ville inte svänga, istället åkte den vidare in under bilen. I den situationen fick jag en reflex och försökte putta bort mig från bilen, eftersom jag inte ville krocka med den. Det gjorde så att jag automatiskt föll pladask bakåt utan att kunna ta emot mig med händerna. Det utlöste en whiplash-effekt, och huvudet dängde rakt ner i marken det också. Huvudvärken kom som ett skott. Helt plötsligt var den bara där. Tydligen var det en hjärnskakning, ytterst liten dock, men ändå. Då kom jag att tänka på, att om det gjorde så ont med en sådan liten hjärnskakning, hur ont gör det då med en rejäl?
Jag kan nog inte ens föreställa mig smärtan. Det vill jag inte iallafall.

Men men, huvudsaken är att jag mår bra nu.
Höhö, huvudsaken ^^

Det blev rätt så långt det här inlägget ändå. Men nu ska jag nog sova lite. Godnatt.

Break a leg

/ Filip

RSS 2.0