Välkommen till verkligheten stod det skrivet i sot
Så vackert och så magnifikt att det kändes som ett hot
Som en sång som är ett landskap där du vet hur vägar går
Som drömmarna som styr dig när du tror att du förstår

Hon sa: "Hey man, glöm inte vem jag är!
Och det var jag som satte Ramlösa i brand
Och när vinden samlar minnen som nu hamnar i din hand
Då känner du min vän, att de bränner än, de bränner än"

Välkommen till verkligheten stod det skrivet i neon
När jag vände mig mot tecken som föll ner från låtsasmoln
Som ett fönster mot terrängen, som en öppning och ett slut
Som lågorna för länge sedan, som ljus som brunnit ut

Hon sa: "Hey man, glöm inte vem jag är!
Och det var jag som satte Ramlösa i brand
Och när vinden samlar minnen som nu hamnar i din hand
Då känner du min vän, att de bränner än, de bränner än"

Välkommen till verkligheten stod det skrivet på min lott
När jag räknat alla tecken och noterat vad jag fått
Då hade ingenting förändrats fastän allting var som nytt
Som om tiden bara vänt på sig och blivit som förbytt

Hon sa: "Hey man, glöm inte vem jag är!
Och det var jag som satte Ramlösa i brand
Och när vinden samlar minnen som nu hamnar i din hand
Då känner du min vän, att de bränner än, de bränner än"

Välkommen till verkligheten stod det gjutet i betong
Likt sanningar som lindats in i finaste chiffon
Som millimeterkärlek som du kanske fått av nån
Som rester av förgängligheten, som livet till och från

Hon sa: "Hey man, glöm inte vem jag är!
Och det var Boulevarden som satte mig i brand
Och när ödesvinden falnar av och kan fångas i din hand
Då känner du min vän, att den bränner än, den bränner än"

Välkommen till verkligheten stod det ristat i min själ
Som så många gånger förr, som jag upplevt allt för väl
Som när ödesvinden sliter mig åt tusen andra håll
Som när ödeslyckan vrider mig tillbaks, tillbaks till noll