Jag har skaffat ett nytt telefonnummer. 0700494121. Comviq :)

Hejhéj! Nu får Linköping stå ut med mig i fyra dagar! Det vill säga, jag kommer hem på söndag. Förresten. Jag L.a.n:ade förra helgen. 40 timmar. Kul, kul! Gissa hur mycket jag sov? Fem timmar, varav tre och en halv med tangentbordet som huvudkudde. Tack, N.t.i.-skolan för att ni arrangerade det! Det var grymt. Och jag kompenserade det fortare än jag trodde jag skulle göra. När jag kom hem sov jag i tre timmar, åt, gjorde läxor, gick och la mig vid sju och sov ända till nästa dag. Gud, vad skönt.
 Konstigt nog är jag ingen datanörd...? Fast, det behöver man inte vara för att tycka om L.a.n.

Nu har äntligen min tid med Jolly Roger-jeans runt benen slut! Jag har gått runt med ett par jeans med trasig(och öppen) gylf i typ fyra dagar nu. Knappen har varit sönder mycket längre. Allt som allt har jag haft byxorna i typ ett helt år, riktigt prisvärda. 100:-, helt sjukt! Men i och för sig, de var från Ullared, men ändå. Grymt bra :D
 Nu ligger de i papperskorgen i min morfars lilla lägenhet på femte våningen. Och som ersättning har jag köpt två par jeans för 1200:-, min dyraste klädaffär hittills. Men jag är nöjd! Dessutom betalade mamma, så det är inga problem för mig. :)

Hope to see(a special) you soon.

Med väldiga hälsningar, Filip.

Lyssna på killen!

Den här låten gör mig lite gladare. :D

Varför? Varför gjorde jag det inte?
Mitt liv skulle förändrats, det skulle förändrats till det bättre,
om jag inte varit en sån där jävla mes som jag alltid är.
Här kommer fru Fortuna, med en chans lika stor för mig som gitarren för Jimi Hendrix,
och jag fullständigt trampar ner den.
Liksom, vad skulle farbror Joakim sagt till mer pengar? Ja!
Vad skulle Obama sagt till fred på jorden? Ja!
De vill ha det.
Jag ville också ha något.
Någon.
En viss.
Envis? Ha, nej, det kommer nog inte förknippas med mig på ett bra tag.
Jag är feg.
Jag ska dö en vacker dag.
Just nu hatar jag mig själv.
Joakim hatar människor som ber om pengar.
Obama hatar rasism.
Jag hatar mig själv.
Jag kunde varit världens lyckligaste varelse idag, men förmågan att skjuta upp saker och ting gjorde mig nere.
Den gjorde ner mig. Den gjorde att jag åkte hiss från våning 85 ner till entréplan, där utgången också finns,
i ett hus byggt av självförtroende.
En känsla som för mig knappt existerar längre,
bara för att "jag tar det någon annan gång".
Jag har lärt mig en sak.
Jag ska aldrig mer vänta så länge med att på börja ett förhållande.
Jag ska bli modig.












Förlåt

Hallå håla! Fy. Jaja, i måndags hade jag kul. Då var jag och Per i Area 51 - eller som vi kallar det - Verkligheten. Area 51, area, areal, real, real, verklig, Verkligheten. Långsökt, men kul :D
 Och igår fick jag reda på spanskaprovet - 40 rätt av 57! YUS. Kanske inte låter jättebra, men jämfört mitt engagemang i spanskan i sexan, sjuan och åttan, är det verkligen något att skriva ner. Allting går så bra nu! Allt förutom en sak. Kärlek...

........ Det är ju inte direkt något man ignorerar. :(





P.s. Rubriken har ingenting med inlägget att göra.