Louise Wanemark
Åååååååååååhhhhhh nej, den mest kärleksspridande personen i hela universum har dött... Vad händer egentligen!? Det verkar som att gud vill att jorden ska bli sämre och sämre! Det här kan inte gå bra. Men iallafall. Lojsan... Vilken busunge, alltid så sprallig och så härlig! Och inte minst har hon ett så förtjusande skratt att man vill bara sväva iväg och låta vinden styra en till himmelen. Det är oförglömligt - alla som har hört det vet vad jag dillar om. Jag ville egentligen få sagt det till henne face to face, men men, man hinner inte med allt här i livet. Huvudsaken är att vi kommer komma ihåg henne med ett leende på läpparna, för när man tänker Louise tänker man glädje. Och jag har nog aldrig sett Lojsan med ett ansikte som är 100% fritt från smile! Så det blir ju svårt att komma ihåg henne på nåt annat sätt.
Utan henne kommer ingenting bli sig likt. Jag finner inga ord, men den största glädjekällan i världen finns inte längre. Svårt att vara lika glad varje dag då...
Jag saknar dig!!!
Utan henne kommer ingenting bli sig likt. Jag finner inga ord, men den största glädjekällan i världen finns inte längre. Svårt att vara lika glad varje dag då...
Jag saknar dig!!!
Eric Larsson
Vi två hade en väldigt bisarr relation - i cybervärlden var vi ena riktiga bråkstakar, på telefon ett par trevliga & artiga herrar, och i verkliga livet två himla bra kompisar. Det är ju lite synd att det var så, egentligen vill man ju vara bra vänner hela tiden. Men ändå roligt, för det där på internet var ju inte på allvar. Vi hade en ganska unik relation helt enkelt!
Eric fick mig alltid på bra humör. Sjukt rolig humor hade han, och även om vi aldrig riktigt lyckades med att träffas (vi träffades väl ungefär 30% av de gånger vi bestämde). Det suger hårt som diamant! För Eric var den jag alltid hade roligast med. Och så typiskt att han skulle bli sjuk så fort han kom till Hönö i somras, det var ju liksom toppen över i:et att ha honom där, för vi brukade göra så sjuka saker tillsammans, helt GALNA saker! Och ja, jag saknar honom OERHÖRT mycket iallafall. Jag önskar han bodde granne med mig. Då hade vi vara såhääär tighta
Eric! Ett ord till dig. Helgalet. Varför måste du dö egentligen!? Du kunde väl åtminstone väntat liiite iallafall. Eric!
Eric fick mig alltid på bra humör. Sjukt rolig humor hade han, och även om vi aldrig riktigt lyckades med att träffas (vi träffades väl ungefär 30% av de gånger vi bestämde). Det suger hårt som diamant! För Eric var den jag alltid hade roligast med. Och så typiskt att han skulle bli sjuk så fort han kom till Hönö i somras, det var ju liksom toppen över i:et att ha honom där, för vi brukade göra så sjuka saker tillsammans, helt GALNA saker! Och ja, jag saknar honom OERHÖRT mycket iallafall. Jag önskar han bodde granne med mig. Då hade vi vara såhääär tighta
Eric! Ett ord till dig. Helgalet. Varför måste du dö egentligen!? Du kunde väl åtminstone väntat liiite iallafall. Eric!
NAOT MAO THAONG
Det här var kanske ingen bra idé, haha. Eller jo, det var en bra idé, men under tiden jag skrev de inläggen jag har skrivit blev jag lite gråtfärdig varje gång, så jag tror inte jag kommer fortsätta. Dessutom fick jag inte den uppmärksamhet jag trodde jag skulle få...
SKÄMT ÅSIDO!!
Och tro inte att jag inte bryr mig om er som jag inte skrev om! Jag bryr mig om alla! Fast det finns ju undantag. Men nästan alla!
Näe, den här bloggen blev en liten flopp tycker jag. Nu hoppar jag av den B)
Alice Jardesten
Jaa, tyvärr, hon är död ja. Riktigt tråkigt... Fast i och för sig, det var ju jag som dödade henne. Hon kallade mig lillen en gång för mycket, så jag fick rage och spelade näsflöjt så högt att hennes huvud helt enkelt sprängdes. Men jag ville egentligen inte döda henne.. det var någon helt annan. Jag lovar. Även om det var jag, så var det någon annan. Jag hoppas du förstår mig!?
Iallafall, nu när hon är död, har människans definition på skönhet sjunkit långt ner. Hon var absolut den vackraste människan som existerade här på jorden. Jag vet inte hur du tänker, men jag har svårt att tro att hennes skönhet kommer överträffas de närmaste 100 åren, om jorden ens finns kvar så länge. Men iallafall.
Vi träffades först på Hönö i somras, och sedan var hon så dryg och åkte till Frankrike för att stanna där nästan ett helt år. Så vår relation har mest bestått av meddelanden via cybervärlden, vilket jag tycker är hur boring som helst! Och vi hann inte ens börja skypa. Det var synd att hon dog, för jag var verkligen intresserad av henne och hennes spännande liv. Nu får jag fortsätta mitt liv som det var innan.
Iallafall, nu när hon är död, har människans definition på skönhet sjunkit långt ner. Hon var absolut den vackraste människan som existerade här på jorden. Jag vet inte hur du tänker, men jag har svårt att tro att hennes skönhet kommer överträffas de närmaste 100 åren, om jorden ens finns kvar så länge. Men iallafall.
Vi träffades först på Hönö i somras, och sedan var hon så dryg och åkte till Frankrike för att stanna där nästan ett helt år. Så vår relation har mest bestått av meddelanden via cybervärlden, vilket jag tycker är hur boring som helst! Och vi hann inte ens börja skypa. Det var synd att hon dog, för jag var verkligen intresserad av henne och hennes spännande liv. Nu får jag fortsätta mitt liv som det var innan.
Ludvig Wiktorsson
Stackars lille Ludde... Åh vad jag kommer sakna killen alltså. Så himla skön var han! Hela han liksom. Kan ju inte säga att jag har hittat något dåligt med honom, förutom att han kanske har gjort det surt för oss After eight-ledare ibland.. Men vad gör det om 100 år. Och Ludde var helt enkelt asgrym. Asrolig. Och han hade en sån personlighet som när han skrattar fattar man att skämtet man precis drog var hur kul som helst. Då blir man lite stolt! Jag vet inte vad jag ska säga alltså, men jag önskar verkligen att han hade fortsatt leva. Lilla Ludde!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! :'(
ST
Hela ST2 har tyvärr dött i en flygolycka påväg hem från Maldiverna. Så nu kommer ett sjuhelsikes jävla långt inlägg om alla mina klasskompisar. Ripap
Jacob Hjerpe
Vilken konstig typ. Men vad hade klassen varit utan honom egentligen? Ingen doja. Inget sånt.. Det hade nog blivit tyst vid matbordet i bamba om han inte fanns (hehe). Hjerpo, Dojan, Chewie, jaa. Nu är han borta. Ändå var han något.
Fia Schelander
Nääää! Jag gråter! Inte hon. Hon var den som förändrade mitt liv mest de senaste åren. Utan henne hade jag verkligen inte varit som jag är idag. Hon hade en stor roll i mitt liv. Nu vet jag inte vad jag ska göra längre! Åh Fia, kom tillbaks. Din humor! Och skrattet. Och allt. Åh nej. Det här går inte. Du förtjänar en bra plats i himmelen. Vad kommer hända med världen nu då!? Jag kommer sakna henne. Otroligt mycket.
Amy Axlid
Jag vill inte låta opersonlig, men, Amy hade också ett helt underbart skratt. Hon kunde verka lite tyst ibland, men jag känner, nu på de senaste veckorna hade vi fått bättre kontakt. Synd att det skulle ta slut såhär då... Det var inte snällt av ödet. Får jag inte ha några kompisar eller!? Äh. Han lyssnar ändå inte. Men en sak vet jag. Jag, Amy och Fia hade kul tillsammans. Och jag kommer tänka på dem med ett leende.
Mattias Göransson
Han har jag praktiserat med i en vecka nu. Två veckor till hade vi arbetat sida vid sida, om inte piloten hade varit så jävla alkoholpåverkad när han flög planet. Jaja. Mattias var en go typ. Ganska konstig han också.. Men jag antar att vi alla är konstiga på något sätt. Och skämtsam var han alltid. Alltid skulle han dra till med en go replik. Och de tråkiga dagarna blev inte så tråkiga längre.
Sofie Arnkil
Glader... skrattade hela tiden. Jaa, glad var vad hon var. om man gillar glädje gillar man redan 90% av henne kan jag säga. Även om hon troligen ligger på havets botten nu... kall och full med små djur. Usch. Nä. Nu ska vi vara glada! För det var vad Sofie var. Och det gjorde hon bra. Vi borde ta efter det.
Hampus Pålsson
aaaaaaaahahahahahahahaaaaaaaaaaahahahahahahaaaaaaaaaaaaaaahahahahhahaha - så lät det hela tiden när hampus var i närheten. Hela han var ett stort jävla skratt. Och inte på något dåligt sätt. Riktigt go typ faktiskt! Fårbonde. Han tog på sig många fårskämt, men än hade han leendet på läpparna. Ibland kunde han faktiskt vara riktigt irriterande, gick över gränsen liksom. Men vad gör det om 100 år? Det vi kommer komma ihåg är att han hade en riktigt härlig personlighet. Och go dialekt.
Jacob Berndes
Åh, honom saknar jag... Lille Berra. Biffen. Bögen. Bajskorven. The big B. Men han var allt annat än B. Jätterolig, härlig att umgås med. Det är svårt att hitta unika ord, när man skriver om så många bortgångna samtidigt, men berra var en ovanlig prick. på ett bra sätt! Vi hade jättekul tillsammans, och jag vill fortfarande lära känna honom mer. Berra! Kom tillbaks då!
Greta Oskarsdottír
Grettle! Hade också ett jävla gött skratt. Hon gick runt och skrattade åt allas små skämt. Så alla skämt som ingen annan skrattade åt, räddade greta med hennes grymma fnitter. Men det finns inte så många ord för vad jag tycker, det är en väldigt svår tid jag går igenom. Men iallafall. Greta, Jag saknar dig också!
Niklas Malmén
Vilken randomsnubbe alltså! Helt diskret, man såg honom knappt. Haha nä, men han var ofta ganska passiv. Dock kunde han helt plötsligt ställa sig längst fram och göra någon konstig move som ingen ens har tänkt på, och han gjorde med sånt graciöst kroppspråk att allt han än gjorde blev hur kul som helst. En riktig pajas alltså! Gud vad roligt. Och det är ju synd att jag inte har något sällskap hem från skolan längre... Inte okej!
Joakim Mikkonen
JM! Gul bil! Aj alltså, jag har helt fördärvade armar tack vare alla gula bilar som tåget åkte förbi. Men det var kul ändå. Och hans jävla slag i magen hela tiden... Men det var också förjävla kul. JM alltså. Vilken snubbe. Finne. Jag kommer sakna honom.......................................................... Finns inget mer att säga asså. Han var grym.
Kevin Månsson
Jag fick aldrig lära känna honom så bra, han började hos oss i tvåan. Men det jag fick reda på att han var en helt unik typ. Redigt härlig, trevligt bra person och relativt skön. Det är han nog ensam om att bli kallad! Men jaa, hans kroppspråk var enastående. Han verkade helt confused och vettskrämd hela tiden, och det gjorde att allt han gjorde blev roligt att titta på helt enkelt. Jaa, synd att jag inte fick veta mer om Kevvan än så.
Jag saknar min klass ganska mycket... ELLER INTE, FÖR NU SLIPPER JAG GÅ TILL SKOLAN! WIHOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO
Jacob Hjerpe
Vilken konstig typ. Men vad hade klassen varit utan honom egentligen? Ingen doja. Inget sånt.. Det hade nog blivit tyst vid matbordet i bamba om han inte fanns (hehe). Hjerpo, Dojan, Chewie, jaa. Nu är han borta. Ändå var han något.
Fia Schelander
Nääää! Jag gråter! Inte hon. Hon var den som förändrade mitt liv mest de senaste åren. Utan henne hade jag verkligen inte varit som jag är idag. Hon hade en stor roll i mitt liv. Nu vet jag inte vad jag ska göra längre! Åh Fia, kom tillbaks. Din humor! Och skrattet. Och allt. Åh nej. Det här går inte. Du förtjänar en bra plats i himmelen. Vad kommer hända med världen nu då!? Jag kommer sakna henne. Otroligt mycket.
Amy Axlid
Jag vill inte låta opersonlig, men, Amy hade också ett helt underbart skratt. Hon kunde verka lite tyst ibland, men jag känner, nu på de senaste veckorna hade vi fått bättre kontakt. Synd att det skulle ta slut såhär då... Det var inte snällt av ödet. Får jag inte ha några kompisar eller!? Äh. Han lyssnar ändå inte. Men en sak vet jag. Jag, Amy och Fia hade kul tillsammans. Och jag kommer tänka på dem med ett leende.
Mattias Göransson
Han har jag praktiserat med i en vecka nu. Två veckor till hade vi arbetat sida vid sida, om inte piloten hade varit så jävla alkoholpåverkad när han flög planet. Jaja. Mattias var en go typ. Ganska konstig han också.. Men jag antar att vi alla är konstiga på något sätt. Och skämtsam var han alltid. Alltid skulle han dra till med en go replik. Och de tråkiga dagarna blev inte så tråkiga längre.
Sofie Arnkil
Glader... skrattade hela tiden. Jaa, glad var vad hon var. om man gillar glädje gillar man redan 90% av henne kan jag säga. Även om hon troligen ligger på havets botten nu... kall och full med små djur. Usch. Nä. Nu ska vi vara glada! För det var vad Sofie var. Och det gjorde hon bra. Vi borde ta efter det.
Hampus Pålsson
aaaaaaaahahahahahahahaaaaaaaaaaahahahahahahaaaaaaaaaaaaaaahahahahhahaha - så lät det hela tiden när hampus var i närheten. Hela han var ett stort jävla skratt. Och inte på något dåligt sätt. Riktigt go typ faktiskt! Fårbonde. Han tog på sig många fårskämt, men än hade han leendet på läpparna. Ibland kunde han faktiskt vara riktigt irriterande, gick över gränsen liksom. Men vad gör det om 100 år? Det vi kommer komma ihåg är att han hade en riktigt härlig personlighet. Och go dialekt.
Jacob Berndes
Åh, honom saknar jag... Lille Berra. Biffen. Bögen. Bajskorven. The big B. Men han var allt annat än B. Jätterolig, härlig att umgås med. Det är svårt att hitta unika ord, när man skriver om så många bortgångna samtidigt, men berra var en ovanlig prick. på ett bra sätt! Vi hade jättekul tillsammans, och jag vill fortfarande lära känna honom mer. Berra! Kom tillbaks då!
Greta Oskarsdottír
Grettle! Hade också ett jävla gött skratt. Hon gick runt och skrattade åt allas små skämt. Så alla skämt som ingen annan skrattade åt, räddade greta med hennes grymma fnitter. Men det finns inte så många ord för vad jag tycker, det är en väldigt svår tid jag går igenom. Men iallafall. Greta, Jag saknar dig också!
Niklas Malmén
Vilken randomsnubbe alltså! Helt diskret, man såg honom knappt. Haha nä, men han var ofta ganska passiv. Dock kunde han helt plötsligt ställa sig längst fram och göra någon konstig move som ingen ens har tänkt på, och han gjorde med sånt graciöst kroppspråk att allt han än gjorde blev hur kul som helst. En riktig pajas alltså! Gud vad roligt. Och det är ju synd att jag inte har något sällskap hem från skolan längre... Inte okej!
Joakim Mikkonen
JM! Gul bil! Aj alltså, jag har helt fördärvade armar tack vare alla gula bilar som tåget åkte förbi. Men det var kul ändå. Och hans jävla slag i magen hela tiden... Men det var också förjävla kul. JM alltså. Vilken snubbe. Finne. Jag kommer sakna honom.......................................................... Finns inget mer att säga asså. Han var grym.
Kevin Månsson
Jag fick aldrig lära känna honom så bra, han började hos oss i tvåan. Men det jag fick reda på att han var en helt unik typ. Redigt härlig, trevligt bra person och relativt skön. Det är han nog ensam om att bli kallad! Men jaa, hans kroppspråk var enastående. Han verkade helt confused och vettskrämd hela tiden, och det gjorde att allt han gjorde blev roligt att titta på helt enkelt. Jaa, synd att jag inte fick veta mer om Kevvan än så.
Jag saknar min klass ganska mycket... ELLER INTE, FÖR NU SLIPPER JAG GÅ TILL SKOLAN! WIHOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO
Hej allihopa!
För alla som läst min huvudblogg den senaste tiden; ni vet vad det här handlar om. Ni andra, här kommer en förklaring.
Det finns många bloggar som handlar om bortgångna ungdomar, som har blivit mördade eller liknande. I dem hyllas personen och man beskriver hur bra han/hon var som person osv osv osv osv osv osv. Men! Varför skriver vi inte så om varann nu när vi fortfarande lever? Om min kompis dör och jag startar en blogg om denne, hur ska han/hon få reda på att jag verkligen tyckte om honom/henne? Det är ju bara mina andra vänner som tycker jag är en bra person som bryr mig så mycket.
Så i den här bloggen ska jag skriva om mina "bortgångna" vänner då. Alltså jag ska skriva om mina vänner, en efter en, som om de hade dött och inte kunnat läst detta. Detta tycker jag alla borde ta efter! Enligt mig är det en väldigt bra idé. Men, en nackdel finns det, har man många vänner kanske man glömmer några... Men det kommer ju inte direkt ta några dagar att skriva om alla mina vänner. Om ett år kanske jag är färdig iallafall. Så, hold on tight! Hehe.
Nu ska vi bara se vem som ska dö först.
brb
P.s. Jag skiter fullständigt i designen, det är innehållet som är viktigt. D.s.
Det finns många bloggar som handlar om bortgångna ungdomar, som har blivit mördade eller liknande. I dem hyllas personen och man beskriver hur bra han/hon var som person osv osv osv osv osv osv. Men! Varför skriver vi inte så om varann nu när vi fortfarande lever? Om min kompis dör och jag startar en blogg om denne, hur ska han/hon få reda på att jag verkligen tyckte om honom/henne? Det är ju bara mina andra vänner som tycker jag är en bra person som bryr mig så mycket.
Så i den här bloggen ska jag skriva om mina "bortgångna" vänner då. Alltså jag ska skriva om mina vänner, en efter en, som om de hade dött och inte kunnat läst detta. Detta tycker jag alla borde ta efter! Enligt mig är det en väldigt bra idé. Men, en nackdel finns det, har man många vänner kanske man glömmer några... Men det kommer ju inte direkt ta några dagar att skriva om alla mina vänner. Om ett år kanske jag är färdig iallafall. Så, hold on tight! Hehe.
Nu ska vi bara se vem som ska dö först.
brb
P.s. Jag skiter fullständigt i designen, det är innehållet som är viktigt. D.s.
