ST
Hela ST2 har tyvärr dött i en flygolycka påväg hem från Maldiverna. Så nu kommer ett sjuhelsikes jävla långt inlägg om alla mina klasskompisar. Ripap
Jacob Hjerpe
Vilken konstig typ. Men vad hade klassen varit utan honom egentligen? Ingen doja. Inget sånt.. Det hade nog blivit tyst vid matbordet i bamba om han inte fanns (hehe). Hjerpo, Dojan, Chewie, jaa. Nu är han borta. Ändå var han något.
Fia Schelander
Nääää! Jag gråter! Inte hon. Hon var den som förändrade mitt liv mest de senaste åren. Utan henne hade jag verkligen inte varit som jag är idag. Hon hade en stor roll i mitt liv. Nu vet jag inte vad jag ska göra längre! Åh Fia, kom tillbaks. Din humor! Och skrattet. Och allt. Åh nej. Det här går inte. Du förtjänar en bra plats i himmelen. Vad kommer hända med världen nu då!? Jag kommer sakna henne. Otroligt mycket.
Amy Axlid
Jag vill inte låta opersonlig, men, Amy hade också ett helt underbart skratt. Hon kunde verka lite tyst ibland, men jag känner, nu på de senaste veckorna hade vi fått bättre kontakt. Synd att det skulle ta slut såhär då... Det var inte snällt av ödet. Får jag inte ha några kompisar eller!? Äh. Han lyssnar ändå inte. Men en sak vet jag. Jag, Amy och Fia hade kul tillsammans. Och jag kommer tänka på dem med ett leende.
Mattias Göransson
Han har jag praktiserat med i en vecka nu. Två veckor till hade vi arbetat sida vid sida, om inte piloten hade varit så jävla alkoholpåverkad när han flög planet. Jaja. Mattias var en go typ. Ganska konstig han också.. Men jag antar att vi alla är konstiga på något sätt. Och skämtsam var han alltid. Alltid skulle han dra till med en go replik. Och de tråkiga dagarna blev inte så tråkiga längre.
Sofie Arnkil
Glader... skrattade hela tiden. Jaa, glad var vad hon var. om man gillar glädje gillar man redan 90% av henne kan jag säga. Även om hon troligen ligger på havets botten nu... kall och full med små djur. Usch. Nä. Nu ska vi vara glada! För det var vad Sofie var. Och det gjorde hon bra. Vi borde ta efter det.
Hampus Pålsson
aaaaaaaahahahahahahahaaaaaaaaaaahahahahahahaaaaaaaaaaaaaaahahahahhahaha - så lät det hela tiden när hampus var i närheten. Hela han var ett stort jävla skratt. Och inte på något dåligt sätt. Riktigt go typ faktiskt! Fårbonde. Han tog på sig många fårskämt, men än hade han leendet på läpparna. Ibland kunde han faktiskt vara riktigt irriterande, gick över gränsen liksom. Men vad gör det om 100 år? Det vi kommer komma ihåg är att han hade en riktigt härlig personlighet. Och go dialekt.
Jacob Berndes
Åh, honom saknar jag... Lille Berra. Biffen. Bögen. Bajskorven. The big B. Men han var allt annat än B. Jätterolig, härlig att umgås med. Det är svårt att hitta unika ord, när man skriver om så många bortgångna samtidigt, men berra var en ovanlig prick. på ett bra sätt! Vi hade jättekul tillsammans, och jag vill fortfarande lära känna honom mer. Berra! Kom tillbaks då!
Greta Oskarsdottír
Grettle! Hade också ett jävla gött skratt. Hon gick runt och skrattade åt allas små skämt. Så alla skämt som ingen annan skrattade åt, räddade greta med hennes grymma fnitter. Men det finns inte så många ord för vad jag tycker, det är en väldigt svår tid jag går igenom. Men iallafall. Greta, Jag saknar dig också!
Niklas Malmén
Vilken randomsnubbe alltså! Helt diskret, man såg honom knappt. Haha nä, men han var ofta ganska passiv. Dock kunde han helt plötsligt ställa sig längst fram och göra någon konstig move som ingen ens har tänkt på, och han gjorde med sånt graciöst kroppspråk att allt han än gjorde blev hur kul som helst. En riktig pajas alltså! Gud vad roligt. Och det är ju synd att jag inte har något sällskap hem från skolan längre... Inte okej!
Joakim Mikkonen
JM! Gul bil! Aj alltså, jag har helt fördärvade armar tack vare alla gula bilar som tåget åkte förbi. Men det var kul ändå. Och hans jävla slag i magen hela tiden... Men det var också förjävla kul. JM alltså. Vilken snubbe. Finne. Jag kommer sakna honom.......................................................... Finns inget mer att säga asså. Han var grym.
Kevin Månsson
Jag fick aldrig lära känna honom så bra, han började hos oss i tvåan. Men det jag fick reda på att han var en helt unik typ. Redigt härlig, trevligt bra person och relativt skön. Det är han nog ensam om att bli kallad! Men jaa, hans kroppspråk var enastående. Han verkade helt confused och vettskrämd hela tiden, och det gjorde att allt han gjorde blev roligt att titta på helt enkelt. Jaa, synd att jag inte fick veta mer om Kevvan än så.
Jag saknar min klass ganska mycket... ELLER INTE, FÖR NU SLIPPER JAG GÅ TILL SKOLAN! WIHOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO
Jacob Hjerpe
Vilken konstig typ. Men vad hade klassen varit utan honom egentligen? Ingen doja. Inget sånt.. Det hade nog blivit tyst vid matbordet i bamba om han inte fanns (hehe). Hjerpo, Dojan, Chewie, jaa. Nu är han borta. Ändå var han något.
Fia Schelander
Nääää! Jag gråter! Inte hon. Hon var den som förändrade mitt liv mest de senaste åren. Utan henne hade jag verkligen inte varit som jag är idag. Hon hade en stor roll i mitt liv. Nu vet jag inte vad jag ska göra längre! Åh Fia, kom tillbaks. Din humor! Och skrattet. Och allt. Åh nej. Det här går inte. Du förtjänar en bra plats i himmelen. Vad kommer hända med världen nu då!? Jag kommer sakna henne. Otroligt mycket.
Amy Axlid
Jag vill inte låta opersonlig, men, Amy hade också ett helt underbart skratt. Hon kunde verka lite tyst ibland, men jag känner, nu på de senaste veckorna hade vi fått bättre kontakt. Synd att det skulle ta slut såhär då... Det var inte snällt av ödet. Får jag inte ha några kompisar eller!? Äh. Han lyssnar ändå inte. Men en sak vet jag. Jag, Amy och Fia hade kul tillsammans. Och jag kommer tänka på dem med ett leende.
Mattias Göransson
Han har jag praktiserat med i en vecka nu. Två veckor till hade vi arbetat sida vid sida, om inte piloten hade varit så jävla alkoholpåverkad när han flög planet. Jaja. Mattias var en go typ. Ganska konstig han också.. Men jag antar att vi alla är konstiga på något sätt. Och skämtsam var han alltid. Alltid skulle han dra till med en go replik. Och de tråkiga dagarna blev inte så tråkiga längre.
Sofie Arnkil
Glader... skrattade hela tiden. Jaa, glad var vad hon var. om man gillar glädje gillar man redan 90% av henne kan jag säga. Även om hon troligen ligger på havets botten nu... kall och full med små djur. Usch. Nä. Nu ska vi vara glada! För det var vad Sofie var. Och det gjorde hon bra. Vi borde ta efter det.
Hampus Pålsson
aaaaaaaahahahahahahahaaaaaaaaaaahahahahahahaaaaaaaaaaaaaaahahahahhahaha - så lät det hela tiden när hampus var i närheten. Hela han var ett stort jävla skratt. Och inte på något dåligt sätt. Riktigt go typ faktiskt! Fårbonde. Han tog på sig många fårskämt, men än hade han leendet på läpparna. Ibland kunde han faktiskt vara riktigt irriterande, gick över gränsen liksom. Men vad gör det om 100 år? Det vi kommer komma ihåg är att han hade en riktigt härlig personlighet. Och go dialekt.
Jacob Berndes
Åh, honom saknar jag... Lille Berra. Biffen. Bögen. Bajskorven. The big B. Men han var allt annat än B. Jätterolig, härlig att umgås med. Det är svårt att hitta unika ord, när man skriver om så många bortgångna samtidigt, men berra var en ovanlig prick. på ett bra sätt! Vi hade jättekul tillsammans, och jag vill fortfarande lära känna honom mer. Berra! Kom tillbaks då!
Greta Oskarsdottír
Grettle! Hade också ett jävla gött skratt. Hon gick runt och skrattade åt allas små skämt. Så alla skämt som ingen annan skrattade åt, räddade greta med hennes grymma fnitter. Men det finns inte så många ord för vad jag tycker, det är en väldigt svår tid jag går igenom. Men iallafall. Greta, Jag saknar dig också!
Niklas Malmén
Vilken randomsnubbe alltså! Helt diskret, man såg honom knappt. Haha nä, men han var ofta ganska passiv. Dock kunde han helt plötsligt ställa sig längst fram och göra någon konstig move som ingen ens har tänkt på, och han gjorde med sånt graciöst kroppspråk att allt han än gjorde blev hur kul som helst. En riktig pajas alltså! Gud vad roligt. Och det är ju synd att jag inte har något sällskap hem från skolan längre... Inte okej!
Joakim Mikkonen
JM! Gul bil! Aj alltså, jag har helt fördärvade armar tack vare alla gula bilar som tåget åkte förbi. Men det var kul ändå. Och hans jävla slag i magen hela tiden... Men det var också förjävla kul. JM alltså. Vilken snubbe. Finne. Jag kommer sakna honom.......................................................... Finns inget mer att säga asså. Han var grym.
Kevin Månsson
Jag fick aldrig lära känna honom så bra, han började hos oss i tvåan. Men det jag fick reda på att han var en helt unik typ. Redigt härlig, trevligt bra person och relativt skön. Det är han nog ensam om att bli kallad! Men jaa, hans kroppspråk var enastående. Han verkade helt confused och vettskrämd hela tiden, och det gjorde att allt han gjorde blev roligt att titta på helt enkelt. Jaa, synd att jag inte fick veta mer om Kevvan än så.
Jag saknar min klass ganska mycket... ELLER INTE, FÖR NU SLIPPER JAG GÅ TILL SKOLAN! WIHOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO
Kommentarer
Trackback
