Thin Lizzy
Like thunder, and lightning
God damn, it's so exciting
Jag längtar till lördag. Det är Vista då. <3
Torrpastell kommer bli min nästa investering. Det är mycket skönare att jobba med än oljepastell. Haha, nu låter jag som värsta målarnörden, men det är faktiskt kul att måla, och inte minst abstrakta bilder. Att bara låta fantasin flöda, till lite musik, och sen få ner det på ett konkret papper. Så att man kan ta på det.
Och så måste jag köpa ramar, så att jag kan rama in mina verk och kanske sälja dem till de som vill!
... Nej. Inte sälja något. Eller jo, förresten. Men jag vill ha kvar dem! Jag kanske kan... hmm.. jag kan ta ett kort på alla målningar jag gör, sen sälja dem! Eller, jag säljer de jag vill sälja. Det blir nog de som jag inte tycker blir så bra, men som andra tycker blir bra. Haha, jag går nog lite långt nu, men visst är det en bra idé? xD
Måsarna lämnar Gotland, och hela Sverige tittar på.
Ouff, jag älskar att skriva. Precis som att måla. Bara låta tankarna flöda, och sedan kunna titta tillbaks på det efter ett tag och kanske skratta lite.
Jag har så mycket tankar nu, och om jag skriver ner allting kommer mitt liv förstöras, tror jag. Det är ju bra att inte skriva på en skrivmaskin isåfall. Så att man kan ta bort det som blir fel.
Det finns mycket jag skulle vilja ta bort i mitt liv, som har blivit fel. Men, men. Mitt förflutna, precis som alla andras, är ett dokument skrivet på en skrivmaskin utan tippex. Man kan helt enkelt inte förändra något. Man får acceptera det. Ändå känns allt så himla korkat...
Är det här en dikt? Inte? Vad är det då?
Dikter är också kul att skriva. Man känner sig så... vad ska man säga... levande är ett bra ord. När man skriver dikter känner man sig levande. Och det är ännu roligare att läsa upp dem. Inte för sig själv. För andra människor. Det kan ge dåliga följder, men ibland blir man så uppskattad. Folk får liksom en annan bild av en. Man öppnar sig så mycket. Man kan bli så sårad. Men man kan se det från den ljusa sidan också. Man kan som sagt bli väldigt uppskattad och kanske rent av älskad.
Ah, det känns som att jag skriver alltför mycket nu. Men det är så kul! Jag bryr mig inte om ingen läser detta. Jag vill bara skriva, skriva och skriva. Jag ska nog skriva en bok. Nej, det ska jag inte. Det blir alldeles för mycket arbete. Jag håller mig till dikter. Kanske gör jag en diktsamling någon gång, men för det måste man ha dikter.
En sak jag vill lära mig är realtidspoesi. Man står på en scen, utan något förberett, kanske något att köra igång med, men inget utvecklat. Med en mick i handen ska man bara spinna vidare, spinna vidare och spinna vidare igen. Det verkar så grymt kul att göra. Och definitivt ska man ha den där poesidialekten. Jag gillar inte den så mycket, men man behöver ju inte ha den. Lite kanske, men inte mycket.
Nu ska jag sluta skriva! Bye bye, don't die.
Whoa! Mina ögon känns lite skeva efter att ha läst igenom allt det där. xD
God damn, it's so exciting
Jag längtar till lördag. Det är Vista då. <3
Torrpastell kommer bli min nästa investering. Det är mycket skönare att jobba med än oljepastell. Haha, nu låter jag som värsta målarnörden, men det är faktiskt kul att måla, och inte minst abstrakta bilder. Att bara låta fantasin flöda, till lite musik, och sen få ner det på ett konkret papper. Så att man kan ta på det.
Och så måste jag köpa ramar, så att jag kan rama in mina verk och kanske sälja dem till de som vill!
... Nej. Inte sälja något. Eller jo, förresten. Men jag vill ha kvar dem! Jag kanske kan... hmm.. jag kan ta ett kort på alla målningar jag gör, sen sälja dem! Eller, jag säljer de jag vill sälja. Det blir nog de som jag inte tycker blir så bra, men som andra tycker blir bra. Haha, jag går nog lite långt nu, men visst är det en bra idé? xD
Måsarna lämnar Gotland, och hela Sverige tittar på.
Ouff, jag älskar att skriva. Precis som att måla. Bara låta tankarna flöda, och sedan kunna titta tillbaks på det efter ett tag och kanske skratta lite.
Jag har så mycket tankar nu, och om jag skriver ner allting kommer mitt liv förstöras, tror jag. Det är ju bra att inte skriva på en skrivmaskin isåfall. Så att man kan ta bort det som blir fel.
Det finns mycket jag skulle vilja ta bort i mitt liv, som har blivit fel. Men, men. Mitt förflutna, precis som alla andras, är ett dokument skrivet på en skrivmaskin utan tippex. Man kan helt enkelt inte förändra något. Man får acceptera det. Ändå känns allt så himla korkat...
Är det här en dikt? Inte? Vad är det då?
Dikter är också kul att skriva. Man känner sig så... vad ska man säga... levande är ett bra ord. När man skriver dikter känner man sig levande. Och det är ännu roligare att läsa upp dem. Inte för sig själv. För andra människor. Det kan ge dåliga följder, men ibland blir man så uppskattad. Folk får liksom en annan bild av en. Man öppnar sig så mycket. Man kan bli så sårad. Men man kan se det från den ljusa sidan också. Man kan som sagt bli väldigt uppskattad och kanske rent av älskad.
Ah, det känns som att jag skriver alltför mycket nu. Men det är så kul! Jag bryr mig inte om ingen läser detta. Jag vill bara skriva, skriva och skriva. Jag ska nog skriva en bok. Nej, det ska jag inte. Det blir alldeles för mycket arbete. Jag håller mig till dikter. Kanske gör jag en diktsamling någon gång, men för det måste man ha dikter.
En sak jag vill lära mig är realtidspoesi. Man står på en scen, utan något förberett, kanske något att köra igång med, men inget utvecklat. Med en mick i handen ska man bara spinna vidare, spinna vidare och spinna vidare igen. Det verkar så grymt kul att göra. Och definitivt ska man ha den där poesidialekten. Jag gillar inte den så mycket, men man behöver ju inte ha den. Lite kanske, men inte mycket.
Nu ska jag sluta skriva! Bye bye, don't die.
Whoa! Mina ögon känns lite skeva efter att ha läst igenom allt det där. xD
Komplimanger
Trackback
